← Artiklar
Illustration: en presentatör i rött talar till fyra åhörare, och över två av dem står ett frågetecken
Retorik · Artiklar

Jargong: ordet som stänger ute halva rummet

Av David JP Phillips · Ur Presentationsteknik.coms kunskapsbank · Publicerad 16 november 2026

"Han talade till bönder på bönders språk, och till lärde män på latin." Det citatet får vi höra ganska ofta. I praktiken ser vi det alldeles för sällan. Alltför många presentationer genomförs på ett språk där ord och meningar får mottagarna att tappa tråden. I stället för att hänga med i resonemanget sitter de och försöker febrilt lista ut vad ett ord betydde. Att skapa irritation och onödig förvirring med sitt språk är det första en presentatör ska undvika.

Den här artikeln handlar om de ord som gör just det: jargong, facktermer och dialekt. Samma ord kan öppna ett rum och stänga ett annat, och den som bestämmer vilket är inte du. Det är mottagarna.

Rätt språk finns, och det är mottagarnas

I ett presentationssammanhang finns det oftast ett språk som är rätt. Det är inte det språk du är stoltast över, och inte det som visar hur mycket du kan. Det är det språk som gruppen framför dig förstår utan ansträngning, så att all deras uppmärksamhet kan gå till innehållet i stället för till orden. Hur du håller orden enkla, och vilka ord som suddar ut bilden du försöker måla, skriver jag om i Målande språk. Här handlar det om nästa lager: orden som bara en del av rummet äger.

Jargong: när den öppnar och när den stänger

Varje grupp har sin jargong. Det kan handla om lokala företeelser, interna skämt, pågående dispyter eller värderingar som alla i rummet delar. Använder du en jargong som matchar gruppens egen ger det oftast positiva signaler: mottagarna känner att du visar dem respekt och hänsyn, och att de faktiskt spelar roll för dig. Du har gjort dig hemmastadd hos dem i stället för att kräva att de gör sig hemmastadda hos dig.

Två saker gäller. Den första: gör inte din egen anpassade jargong alltför färgstark. En lånad jargong som läggs på för tjockt slår över i det motsatta, och då hör gruppen en som försöker. Den andra är artikelns rubrik. Jargong fungerar när alla i rummet äger den. Står du inför en grupp där bara hälften gör det, är varje internt uttryck en liten dörr som stängs för den andra hälften. De tappar tråden, och de kommer inte att säga till.

Facktermer: insatt grupp eller ovan grupp

Terminologin följer samma regel, och den är enklare att få rätt, eftersom den är lättare att ta reda på i förväg. Genomför du en presentation inför en grupp där samtliga är väldigt insatta i ämnet ska du använda ämnets korrekta terminologi. Att i det läget förenkla, eller förklara sådant alla redan kan, är att lägga kunskapsnivån för lågt, och då riskerar du de signaler jag beskriver längre ner: mottagare som gäspar och blickar ut genom fönstret.

Står du däremot inför en grupp med mycket liten kunskap i ämnet gör du tvärtom. Ta bara med ett fåtal ämnesspecifika termer, de som verkligen behövs, och kom ihåg att förklara dem noggrant. Du ska alltså inte ta med alla termer och försöka förklara var och en av dem. Då blir presentationen en ordlista. "Less is more" är en bra devis att följa här.

Samma fackterm, tre olika rum Tre rutor sida vid sida, var och en med fyra åhörare ritade som cirklar. Insatt grupp: inga frågetecken, texten lyder alla kan ordet, använd rätt term, det visar respekt. Ovan grupp: alla fyra har ett frågetecken, texten lyder ingen kan ordet, byt ut det eller förklara, få termer väl förklarade. Blandad grupp: två har frågetecken, texten lyder hälften kan ordet, ribban hos dem som kan minst, annars tappar du halva rummet. Under rutorna: ordet är detsamma, det är rummet som avgör om det öppnar eller stänger. Samma fackterm, tre olika rum Insatt grupp Ovan grupp Blandad grupp ???? ?? Alla kan ordet. Använd rätt term. Det visar respekt. Ingen kan ordet. Byt ut det, eller förklara. Få termer, väl förklarade. Hälften kan ordet. Ribban hos dem som kan minst. Annars tappar du halva rummet. Ordet är detsamma. Det är rummet som avgör om det öppnar eller stänger.

Blandad grupp: lägg ribban hos dem som kan minst

Det svåra fallet är gruppen där kunskapen varierar mycket. Där vill många presentatörer lägga nivån hos de bästa i rummet, för det känns mer motiverande. Mitt råd är det motsatta: lägg ribban i nivå med de mottagare som har sämst förkunskaper.

Skälet är hur grupper fungerar. Varje mottagare är också en del av en större helhet, och den lojalitet som gruppen skapar innebär krasst sett att det är de mot dig. Sårar du en av dem har du sårat dem alla. Lägger du nivån hos de kunnigaste, och låter resten sitta och känna sig dumma, vänder sig hela gruppen mot dig, även de som hängde med. Att tillfredsställa en grupp där ämneskunskaperna skiljer sig mycket åt är svårt, men det är inte omöjligt. Se det som en ordentlig utmaning snarare än ett hinder.

I praktiken betyder det att de få termer du behåller får en kort förklaring första gången de dyker upp, så att de som kan dem hinner nicka och de som inte kan dem får dem gratis. Det kostar dig en mening per term. Alternativet kostar dig halva rummet.

Signalerna när nivån är fel

Deltagare som gäspar och kliar sig i huvudet, eller deltagare som med klotformade ögon följer varje rörelse du gör. Valet är ditt. Lägger du kunskapsnivån för lågt riskerar du mottagare som planlöst blickar ut genom fönstret, nickar till eller ursäktar sig en gång för mycket för att gå på toaletten. Lägger du den för högt får du ungefär samma resultat, med en viktig skillnad: signalerna blir svårare att tolka, eftersom vi helst undviker att framställa oss själva som dumma. Den som inte förstår ett ord sitter ofta alldeles stilla och ser koncentrerad ut. Hur du läser de här mönstren under tiden du talar beskriver jag i Läs publiken.

Ta reda på var de står innan du väljer orden

Förberedelser är som ett isberg. Toppen som sticker upp över ytan är presentationen, och den del som gömmer sig under ytan är förberedelserna. En del av dem är att kartlägga mottagarna och få en uppfattning om deras kunskapsnivå, det jag kallar en kunskapsinventering. Eftersom din presentation kommer att formas efter mottagarnas kunskapsnivå är det viktigt att tidigt ta reda på var de befinner sig.

Några sätt att fastställa de enskilda mottagarnas kunskaper: ring runt, träffa dem i ett förberedande möte, skicka ut en kort kunskapsinventering, eller prata med andra personer som känner mottagarna. Är gruppen riktigt stor får du helt enkelt generalisera utifrån yrke, arbetsplats eller något annat nyckelvärde. Lika viktigt är målet: en presentatör som är säker på sitt mål blir mer kärnfull. Tänk på ett rör som blir till en tratt: den stora radien är allt du kan om ämnet, den lilla radien är det du behöver förmedla för att nå målet. Facktermerna hör oftast hemma i den stora radien.

Dialekt: charm, och ibland ett bihang

I de allra flesta fall upplevs en dialekt som ett charmigt inslag i presentationen, inte minst på en konferens där den ger en behaglig brytning mot de andra talarna. Men dialekter för också med sig en hel del förutfattade meningar, positiva såväl som negativa, vilket vi som såg Fredrik Lindströms "Svenska dialektmysterier" blev varse. Och vissa dialekter har ett bihang: små ändelser på ord och meningar, ett "då" eller ett "då rå" på slutet, ibland en ofrivillig insugning av luft. När mottagarnas dialekt skiljer sig från din kan de små tilläggsljuden ofta vara ordentligt störande för dem. Dialekten ska du behålla. Bihanget är värt att lyssna efter på en inspelning.

Så gör du inför nästa presentation

Gå igenom ditt manus eller dina bilder och stryk under varje fackterm, förkortning och internt uttryck. Ställ sedan en fråga per ord: kan alla i rummet det här? Kan alla, behåll det. Kan ingen, byt ut det, eller behåll det bara om det är ett av de få som verkligen behövs, och förklara det då första gången. Kan hälften, förklara det med en mening, eller stryk det. Vet du inte, så vet du vad kunskapsinventeringen ska fråga om. Varför orden sedan ska vara så enkla som möjligt finns i Det kraftfulla i det simpla.

Vanliga frågor

Vad är jargong?

Jargong är det språk en viss grupp delar och som utomstående inte självklart förstår: interna uttryck, skämt, förkortningar och hänvisningar till lokala företeelser. I en presentation visar rätt jargong respekt för gruppen, medan jargong som bara en del av rummet äger stänger ute resten.

Ska man använda facktermer i en presentation?

Det beror på rummet. Inför en helt insatt grupp använder du ämnets korrekta terminologi. Inför en grupp med liten kunskap tar du bara med ett fåtal nödvändiga termer och förklarar dem noggrant. I en blandad grupp lägger du nivån hos dem som kan minst och förklarar de få termer du behåller med en mening första gången.

Hur anpassar man språket till en blandad grupp?

Lägg ribban i nivå med de mottagare som har sämst förkunskaper. Gruppens lojalitet gör att den som känner sig dum vänder hela gruppen mot dig. Ta reda på kunskapsnivån i förväg genom att ringa, träffa några av deltagarna, skicka ut en kort inventering eller fråga någon som känner gruppen.

Är dialekt ett problem när man presenterar?

Nej, i de allra flesta fall är en dialekt ett charmigt inslag. Det som kan störa mottagare med en annan dialekt är dialektens bihang: små tilläggsord som "då" på slutet av meningar eller en ofrivillig insugning av luft. Behåll dialekten och lyssna efter bihanget på en inspelning.

Läs vidare

Vill du veta hur ditt språk landar hos dem som lyssnar?

I Modern Presentationsteknik Steg 1 blir varje presentation filmad och granskad, så att du får se var gruppen hänger med och var den tappar tråden. Ska hela teamet tala till samma kunder passar en workshop i presentationsteknik.

Kontakta oss