Handen mot hjärtat: gester som förstärker ditt budskap, och gester som förvirrar det

Säg meningen "det här är något jag verkligen tror på" tre gånger. Första gången med händerna i fickorna. Andra gången med armarna i kors. Tredje gången med ena handen lagd mot bröstet. Orden är identiska, men det är bara den tredje versionen som publiken tror på. De två första låter som något du läser innantill.

Så fungerar gester. Vi tolkar en människas kroppsspråk långt innan vi hunnit värdera orden, och när gesten och ordet säger olika saker vinner gesten. Det kan du dra nytta av. Varje gest du gör framför en publik förstärker antingen ditt budskap eller förvirrar det, och skillnaden avgörs av om gesten och orden drar åt samma håll. Den här artikeln handlar om de gester som gör störst skillnad, åt båda hållen.

Handen mot hjärtat

Den enklaste förstärkande gesten är också den mest självklara. När du lägger handen mot bröstet samtidigt som du säger något personligt, "jag menar det", "det här berör mig", "jag har själv gjort det misstaget", lånar orden kroppens uppriktighet. Gesten säger: det här kommer inifrån. Publiken läser det på en bråkdel av en sekund, och tron på det du säger ökar utan att de kan säga varför.

Den har två villkor. Det första är att den måste komma med en känsla. Handen mot hjärtat utan känsla bakom ser ut som en teaterrörelse, och publiken avslöjar den lika snabbt som den annars tror på den. Det andra är dosen. En gång per presentation, på den mening som verkligen betyder något, är kraftfullt. Fem gånger är ett manér, och vid den tredje har gesten slutat betyda något alls.

Rumsliga gester: stort, litet, upp och ner

Den näst viktigaste gruppen är de gester som visar storlek och riktning. Händerna som går isär för "stor" och ihop för "liten", handen som stiger för "det ökade" och sjunker för "det minskade". De är så självklara att de flesta aldrig tänker på dem, och just därför går de rakt in hos publiken.

Här är mitt favoritexempel. Du ska sälja en åkgräsklippare och kommer till priset. Du säger "det är klart att det är en hel del pengar", och samtidigt visar du den rumsliga gesten för litet: tummen och pekfingret nästan ihop, en liten rörelse nära kroppen. Plötsligt upplevs inte summan som lika betungande. Orden erkänner att det är dyrt, kroppen säger att det är hanterbart, och det är kroppen publiken tar med sig. Säg samma mening med armarna brett isär och du har just gjort priset större.

Det omvända är lika användbart. När du beskriver ett problem som publiken ännu inte tagit på allvar gör du det stort med händerna. När du beskriver din lösning gör du den konkret och greppbar, nära kroppen. Och när du talar om en utveckling över tid, låt handen följa kurvan. Publiken ser siffran innan du sagt den.

Gester som förvirrar

Det finns en lika stor grupp gester som drar åt fel håll, och de är farligare därför att du oftast inte vet att du gör dem.

• Klia dig i huvudet medan du säger att du är säker. Kroppen signalerar tvekan, och det är tvekan publiken minns.
• Gnugga händerna när du kommer till priset eller avslutet. Det läses som iver, ibland som girighet, och det är det sista du vill signalera i det ögonblicket.
• Armarna i kors eller händerna i sidorna. Båda kan vara sköna, särskilt när du stått upp länge, och båda läses av många i publiken som avståndstagande, oavsett vad du menar med dem. Som sändare får du helt enkelt undvika dem. Det är orättvist, men det är billigare än att förlora rummet.
• Den omedvetna vanan. Den gest du gör om och om igen utan att veta om det: pennan som klickas, glasögonen som skjuts upp, handen som går till nacken. Publiken börjar störa sig på den efter tio minuter och lyssnar på allt mindre av det du säger. Det är en av de vanligaste anledningarna till att en i övrigt bra presentatör tappar en grupp, och den som är svårast att upptäcka inifrån.
• Gesten som kommer för sent. Handen som går isär en halv sekund efter ordet "enorm". Då är det två budskap i stället för ett, och publiken hinner lägga märke till att du spelar.

Känslan först, gesten sedan

Här kommer det som skiljer en naturlig gest från en inövad. I stort sett varje presentation omges av en känsla. Det är egentligen inte presentationen som är känsloladdad utan ämnet, och ibland delar publiken den känslan från början. Oftast är det dock helt och hållet upp till dig att förmedla den.

Det är i det läget kroppsspråket har sin verkliga storhet. Med enkla förändringar i ansikte, händer och hållning kan du leverera allt från allvar till glädje, och publiken följer med. Men ordningen spelar roll. Om du bestämmer dig för gesten först och försöker lägga känslan ovanpå ser det ut som just det. Gör tvärtom: tänk igenom vilken känsla du vill förmedla med den här meningen, lev dig in i den, och låt händerna göra vad de gör när du känner så. Gesterna som kommer ur en känsla blir nästan alltid rätt, för det är så publiken själv gestikulerar när den känner samma sak.

När gesterna sitter i ryggmärgen

Allt det här låter som mycket att hålla reda på samtidigt som du ska komma ihåg vad du ska säga. Det är det också, i början. Men hållning, blick, gester och ansiktsuttryck är sådant som efter tillräckligt många repetitioner till slut sitter i ryggmärgen. Då blir de automatiska, och du kan lägga all uppmärksamhet på känslan i budskapet i stället för på var händerna är.

Vägen dit är inte hemlig. Håll så många presentationer du bara kan. Pressa gränsen för vad du vågar göra med kroppen lite varje gång. Och förbered dig mentalt och visuellt: gå igenom presentationen i huvudet och se dig själv göra gesten på rätt mening. Den som sett sig själv göra det gör det också när det gäller.

Så tränar du dina gester inför nästa presentation

• Filma dig själv och titta utan ljud. Då ser du den omedvetna vanan, de korsade armarna och gesterna som kommer för sent. Med ljudet på hör du bara orden.
• Välj en mening per presentation för handen mot hjärtat. Den mening du menar mest. Resten klarar sig utan.
• Bestäm storleken innan du säger siffran. Ska publiken uppleva den som stor eller liten? Låt händerna svara på det en tiondels sekund före rösten.
• Hitta din omedvetna vana och ge händerna något annat. Lägg pennan ifrån dig. Håll en hand lätt i den andra framför kroppen när du inte gestikulerar, så har händerna en hemmaplan att återvända till.
• Gå via känslan. Innan varje viktig passage: vilken känsla vill du att de ska gå därifrån med? Känn den, och låt kroppen följa.

Gester är det billigaste du kan förbättra i en presentation. De kostar ingen förberedelsetid i PowerPoint, inget manus och ingen ny kunskap om ämnet. De kräver bara att du vet vad din kropp säger medan du talar, och sedan ser till att den säger samma sak som du.

Vanliga frågor

Vad betyder handen mot hjärtat som gest?

Den signalerar uppriktighet: det jag säger nu kommer inifrån. Använd den på den mening du menar mest, tillsammans med en verklig känsla, och använd den sparsamt. En gång per presentation förstärker; fem gånger blir ett manér som publiken slutar tro på.

Hur mycket ska man gestikulera i en presentation?

Så mycket som känslan i det du säger motiverar, och inte mer. Gester som kommer ur en känsla ser naturliga ut, gester som läggs på i efterhand ser spelade ut. Det viktiga är inte mängden utan att gesten och orden drar åt samma håll och kommer samtidigt.

Vad ska jag göra med händerna när jag inte gestikulerar?

Ge dem en hemmaplan: låt dem hänga avslappnat, eller håll en hand lätt i den andra framför kroppen. Undvik fickorna, armarna i kors och händerna i sidorna, som ofta tolkas som avståndstagande även när de bara är bekväma, och lägg ifrån dig pennan så att den inte blir en vana du inte ser själv.

Kan en gest få mig att verka oärlig fast jag talar sanning?

Ja. Att klia sig i huvudet medan man säger att man är säker, att gnugga händerna vid priset eller att göra gesten en halv sekund efter ordet läses alla som att kroppen säger något annat än orden, och publiken tror på kroppen. Filma dig själv och titta utan ljud, så ser du vilka gester som motsäger dig.

Läs vidare

• De två kroppsspråken: det du sänder och det du inte kan dölja
• Kroppsspråk del 1: så tolkar hjärnan kroppsspråk innan du hunnit säga ett ord
• Hög och låg status: vad kroppen säger om din auktoritet
• Hela kunskapsbanken: presentationsteknik tips och guider